Running isn’t therapy

Vi lever i en tid där det blir allt mer accepterat att ta professionell hjälp för psykisk ohälsa.
Men fortfarande hävdar många att psykisk ohälsa är ett tecken på svaghet och att god psykisk hälsa kan uppnås genom träning och bra kost. Folk benämner löpning som terapi. Och som hängiven löpare håller jag med om att löning har många goda effekter. Och det är ett känt faktum att träning är mycket viktigt, särskilt om du lider av depression.

Men de flesta kommer under livets gång erfara att träning är långtifrån tillräckligt när det kommer till kriser eller långvarig psykisk ohälsa. Den nationella folkhälsoenkäten 2015 visar att 30 procent av befolkningen har lindriga besvär av ängslan, oro eller ångest. Det är nästan en tredjedel av befolkningen! Utöver det går människan under sin livstid igenom ett flertal kriser.

En psykisk kris kan man sägas befinna sig i då man hamnar i en livssituation där ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man skall förstå och bemästra den aktuella situationen. En psykisk kris utlöser stresshormoner och kan mynna ut i psykisk ohälsa.

Att vid en sådan tidpunkt få höra, av välmenande anhöriga, att löpning är som billig terapi eller att yoga är lösningen på ångestproblematik, kan upplevas som förringande. Träning kan inte ersätta psykoterapi, men det är ett mycket bra komplement.

Så var ärlig mot dig själv. Befinner du dig i en situation som du kan hantera, bland annat genom träning och tid för reflektion, eller är det så att du behöver du professionell hjälp?