Kriser

Vad är en psykisk kris?

De flesta hamnar någon gång under sitt liv i en psykisk kris. Det finns flera olika definitioner av psykisk kris. Den enklaste beskrivningen är att det är ett mentalt tillstånd som utlöses av en förändring i tillvaron som är så pass omvälvande att man inte kan hantera den, vilket leder till en stressreaktion i kroppen. Johan Cullberg, docent i psykiatri och författare till boken Kris och utveckling beskriver en psykisk kris som att man hamnat i en situation där ens tidigare erfarenheter och reaktionssätt inte är tillräckliga för att man ska kunna förstå och bemästra den den aktuella situationen.

En kris är inte någon sjukdom utan en normal reaktion på en svår situation. Trots att det är en normal reaktion kan den vara så besvärlig att du behöver stöd, för att inte få mer allvarliga psykiska svårigheter. Man skiljer mellan två olika typer av kriser: utvecklingskriser och traumatiska kriser.

Utvecklingskriser

En utvecklingskris kan uppstå som en följd av naturliga händelser i livet. Det kan handla om att man går in i puberteten, avslutar sina studier, når medelålder, att barnen flyttar hemifrån eller att man går i pension. Det kan också vara händelser såsom skilsmässa, att man hamnar i konflikt med Trots att det är en naturlig del av livet så kan det för vissa kännas omskakande, som att man tappar fotfästet. En utvecklingskris är alltså en reaktion på en förväntad förändring som ställer krav på individen som upplevs övermäktiga.

Livskriser

En del skiljer mellan begreppet utvecklingskris och livskris. De definierar livskris som händelser som är naturliga men som inte är förväntade på samma sätt som de olika faser i livet som beskrivs ovan. Ett exempel på situationer som kan orsaka en livskris är skilsmässa, att förlora jobbet eller hamna i konflikt med någon som står en nära.

En psykisk kris kan även utlösas av positiva och efterlängtade förändringar. Det som utlöser krisen är själva förändringen, inte det som har förändrats. Positiva förändringar såsom ett nytt jobb, giftemål, att bli förälder eller att bli frisk efter en lång tids sjukdom, kan orsaka en kris.

Ålderskriser

Du är säkert bekant med begreppet ålderskris. Det är en utvecklingskris som utlöses av att man åldras och går in i nya faser i livet som innebär andra förväntningar och krav. Åldersrelaterade kriser kan uppstå flera gånger under en livstid. De som uppstår i medelåldern är ofta de svåraste. De kallas för medelålderskriser och hit räknas 30 respektive 40-årskrisen. Gemensamt för dessa två kriser är upplevelsen av att livet inte innehåller några nya inslag. Livet känns förutsägbart och slentrianmässigt.

30-års krisen

Den så kallade 30-årskrisen är ofta relaterad till känslan av att ett nytt livsskede infinner sig. Åldersperioden 20-30 är en tid som ofta inbegriper att man börjar etablera sig i vuxenlivet. Man har framtidsplaner och drömmar som man jobbar på att uppfylla. Åldersperioden 30-40 innebär ofta ett slags tillbakablick där man utvärderar hur ens liv blivit. Har man uppfyllt de drömmar och framtidsplaner man haft? Uppllevelsen av att ens liv inte blev som man hade föreställt sig kan leda till en kris. Men man kan drabbas av en 30-års kris även om man är nöjd med hur ens liv artat sig och man anser sig ha uppfyllt sina drömmar och planer. Som nämnts ovan handlar det då ofta om att tillvaron känns rutinartad och förutsägbar.

40-års krisen

När man når 40-års åldern är det inte ovanligt att man bli mer medveten om att livet inte varar för evigt. Föräldrar eller anhöriga börjar åldras och det blir vanlugare att folk runt omkring oss drabbas av sjukdom. Samtidigt kan man börja märka en minskad vitalitet i sin egen kropp. Det är lättare att dra på sig skador vid träning och vi läker långsammare. Vår kropp är kanske inte lika medgörlig som tidigare och vi får prestera allt hårdare för att uppnå resultat. Många upplever också en utseendemässig förändring. Exempel på utseendemässiga förändringar är håravfall, gråa hår, förändrad metabolism vilket kan leda till viktuppgång och kanske fler fina linjer i ansiktet. Sammantaget kan detta leda till en ökad medvetenhet om livets förgänglighet. Detta kan orsaka en psykisk kris.

Traumatiska kriser

En traumatisk kris definieras som en reaktion på en oväntad och extremt omvälvande yttre händelse som leder till att hela vår existens, trygghet och identitet upplevs vara hotad. Denna händelse måste inte vara plötslig utan kan även uppstå som en följd av en långvarig, svår belastning.

Enligt krispsykologin finns det fyra olika faktorer som var och en för sig eller i kombination kan utlösa en traumatisk kris:

Hotkris: Verkliga eller symboliska hot som utlöser stressreaktioner i kroppen

Förlustkris: En förlust kan försätta oss i kris. Det kan handla om dödsfall, förlusten av en kroppsdel, förmåga eller en position.

Ansvarskris: Att uppleva sig ansvarig för att någon kommit till skada kan utlösa en kris. Det kan handla om att man är ansvarig för en olycka, att ens agerande leder till konkurs och att andra förlorar jobbet eller att man är den som initierar en separation och därmed sårar någon allvarligt.

Kränkning: En allvarlig kränkning kan leda till en kris. Det kan handla om att man utsatts för våld eller övergrepp. Men det kan också handla om upplevelsen av att ett offentligt misslyckande och att man känner sig anklagad för något.

Krisens 4 olika faser

Det finns olika teorier om krisen och dess förlopp. Ett vanligt sätt att se på krisen är att den består av olika faser. De är

Chockfasen
Reaktionsfasen
Bearbetningsfasen
Nyorienteringsfasen

Faserna beskrivs ofta som att de följer varandra i en bestämd ordning. Men ofta sker förändringarna lite i taget och du kan svänga fram och tillbaka mellan dem. En fas börjar inte där den andra slutat, utan de går ofta i varandra. Det är vanligt att komma tillbaka till de känslor som du kände i chockfasen fast du kanske har börjat bearbeta det som hänt. Men då brukar känslorna vara där i kortare tidsperioder än när du var i chockfasen.

1. Chockfasen

Chockfasen kan pågå från några sekunder upp till en vecka. Den kan vara ännu längre, men det är ovanligt. Alla reagerar olika under chockfasen. Vissa blir utagerande och skriker och gråter medan andra blir som förlamade.

I chockfasen försöker man ofta undvika den psykiska smärta och ångest som förändringen orsakat. Många upplever en känsla av overklighet och har svårt att förstå vad som hänt. Det är inte ovanligt att tänka ologiska tankar eller bete sig irrationellt. Det är ofta svårt att ta till sig vad som hänt och många upplever, i den här fasen, att de inte kommer ihåg delar av det som hänt och sagts. Det kan också vara svårt att ta till sig information. Det är till exempel vanligt att man inte kommer ihåg information som man har fått efter ett sjukdomsbesked. Man kan till och med förneka att man har sjukdomen eller tänka att läkaren har fel och till exempel har blandat ihop provresultat.

2. Reaktionsfasen

Reaktionsfasen kännetecknas av att man börjar förstår vad som hänt och acceptera förändringen. Denna fas kan vara upp till ett år men är ofta kortare. Reaktionsfasen innebär, som namnet hintar om, att man börjar reagera på det som hänt. Känslor som ångest, rädsla, sorg, ilska, skam och skuld är vanliga.

I reaktionsfasen har man ofta tankar kring varför man drabbats, att det känns orättvist och att man kanske hade kunnat förhindra det som hänt om man hade agerat annorlunda. Man försöker också hitta en mening med det som hänt. För att kunna gå vidare behöver du acceptera det som har hänt. Det innebär inte att du behöver tycka om det. Du kanske inte kommer att förstå varför eller hitta någon mening i det som har hänt, men du kan ändå gå vidare. Att ha svårt att hitta en mening med det som skett kan leda till något som kallas magiska tankar. Det kan till exempel vara tankar om att det som inträffat är ett straff för något som du har gjort. Ett annat exempel är att du tänker att det är en specifik händelse som har gjort att det har blivit på det här sättet.

3. Bearbetningsfasen

I bearbetningsfasen accepterar du det som har hänt och lär dig leva med det. Här börjar man se framåt igen och kan tänka på andra saker än det som orsakade krisen.

Men bearbetningsfasen innebär också att man pendlar mellan olika känslor. Ena dagen kan man känna sig glad och upprymd för att dagen efter känna sig nedstämd och ledsen. Att distrahera sig och låta bli att tänka på det som hänt för en stund kan vara hjälpsamt.

Ett tecken på att man nått bearbetningsfasen är att man plötsligt reagerar på det sätt man brukade reagera på innan krisen. Plötsligt har du perioder då krisen inte är lika påträngande och saker börjar kännas som vanligt. Kanske blir du medveten om sinnesintryck som du inte har upplevt på ett tag eftersom du har varit som bedövad av krisen.

4. Nyorienteringsfasen

Under nyorienteringsfasen övergår det som hänt från att ha varit chockartat till att bli ett minne, Det kanske inte är ett minne som du vill ha, men det är ett minne som du accepterar. Kanske upptäcker du att de erfarenheter som du har fått har gett livet en ny riktning eller att en relation fördjupas till följd av att man gått igenom något svårt tillsammans. Nyorienteringsfasen har inget slut.

Vad du kan göra för att må bättre

Prata med någon

Att sätta ord på tankar och känslor kring det som hänt är hjälpsamt för många. Då är det viktigt att hitta någon som du litar på och som kan lyssna. Att berätta om vad som hänt är ofta smärtsamt men det innebär för det flesta även en lättnad. Ju fler gånger som du berättar om det som har hänt desto närmare kommer du den punkt när händelsen blir något som du kan leva med.

Hitta något som ger lugn och kraft

När du är i kris behöver du stunder då känslorna får vila. Det är viktigt att finna situationer som du mår bra i och tillåta dig själva att befinna dig där ett tag. Det kan vara en hobby såsom att måla, spela musik, skriva, umgås med vänner, kela med djur eller vara ute i naturen. Alla har olika sätt att vila från känslorna. Att finna en aktivitet som ger dig frid och ett annat fokus kan hjälpa dig att må bättre.